<3
Så vacker. Så intressant. Så passande. Så unik. Så fin. Så inspirerande. Så perfekt, på alla sätt. Jag förväntade mig inte att träffa någon intressant, men det gjorde jag. Jag föll nog litegrann. Eller mycket. Du har allt jag velat ha hos en kille. Perfekt längd. Mörkhårig. Mogen. Omtänksam. Snäll. Trevlig. Fin. Självsäker. Och då ska vi inte börja prata om alla gemensamma intressen vi verkar ha. Är allt verkligen på riktigt? För det känns som det borde finnas någon hake. Du kan väl inte vara så perfekt, och vara intresserad av mig också? Jag som är motsatsen till dig? Men varför skriver du då när jag är online på msn nu efter vi träffats, när du innan aldrig svarade? Och varför skriver du så långa texter och chattar med mig flera timmar i rad? Är du bara uttråkad? Öppen för nya kontakter? Eller är du också intresserad? Jag kan inte fråga. Jag vill inte fråga. Jag vill veta såklart, det gör ont i mig hur mycket jag vill veta, men jag vill inte verka desperat. Vi har hittills bara träffats en gång, men jag vill att det blir fler. Jag vill göra dig bekväm. Jag vill att du ska njuta av min närhet. Finns det nån chans att du skulle göra det? Eller skulle du förlora, om du någonsin hade, intressent då?
Framtiden är lätt att drömma om, men den blir mer verklig när jag pratar med dig. Du håller med allt jag säger och säger precis det min fantasi vill höra. Du säger precis det som får mig tro att vi skulle fungera bra ihop. Det sägs att motsatser dras till varandra och vi är väl motsats i beteendet, men såå lika i intressen. Det skulle väl bli en perfekt matchning skulle det inte? Båda är seriösa, båda är öppna för varandra, men känner du samma sak som jag? Är du intresserad av mig och inte bara att prata med mig? Är du intresserad av att öppna dig helt för mig, och ha kul tillsammans? Eller är du intresserad av att ha mig på ett stabilt fungerande avstånd, och nöja dig med det?
Du är halvitalienare, jag har alltid tyckt italienare framstår så romantiska och velat träffa en själv. Har alltid velat åka till Italien. Du berättade en hel del om dina resor till släkten där, och jag kunde se mig själv i bilden när jag föreställde mig det du berättade om. Att jag var en del. Men känner du likadant? Är du intresserad på samma sätt?
Du är helt perfekt på alla sätt. Du kanske vill ha motsvarande tjej. Du kanske redan har någon annan i tankarna. Vad vet jag? Ingenting. För det har inte varit ett ämne mellan oss. Och dessutom vet jag inte ens om du vet att jag är intresserad. Men jag tar inte första steget, och det tycker jag redan att jag gjort mellan oss, flera gånger. Nu är det din tur. Tänkte du något när vi träffades på mig som satt i samma soffa men bredvid den andra killen som jag känt en längre tid? Brydde du dig om att han satte sig tätt intill mig och tog del av min filt? Brydde du dig om att han hade händerna under filten och smekte mina lår? Och att jag besvarade det. Det var korkat. Men vad skulle jag göra. Jag är inte bra på att avvisa sånt. Och det gör mig ledsen. Sårad. Besviken. Orolig. För dig. Hur det påverkar dig. Eftersom du pratar med mig så antar jag att det inte hade någon märkvärdigt negativ påverkan. Men är det negativt i mitt fall? Bevisar det bara din brist på intresse för mig? Att du bara ser mig som en kontakt? En bekant? Jag hoppas inte det förstörde allt. Min chans. Att bli din chans. Att bli två.
<3
Kommentarer
Trackback
