Åren går fort
Blää dumma värld, är inte så jätteglad idag vilket kanske inte konstigt, eller är det? Grubblar ofta över varför jag mått som jag mått och kommer inte på någon bra förklaring till varför jag känner som jag gör och mår som jag mår. Alltså jag mådde riktigt dåligt, innan jag förstörde mig själv, det var dels det som fick mig förstöra mig, jag brydde mig helt enkelt inte och hade inte mycket till självrespekt. Men iaf.. Det blir alltid bättre. Det blir det. Ända sedan jag var en liten oskyldig flicka har jag alltid sett fram emot att bli äldre. Framtiden har alltid varit en positiv syn för mig. Jag minns en period då jag var otroligt glad i mitt liv och mig själv, och det var när jag var 6 år. När jag gick i förskolan. Anledningen till att jag minns åldern så väl är för jag minns ögonblicket jag sa de orden till min mamma, jag sa "Jag är jättenöjd med min ålder. Jag vill inte bli äldre, jag vill föralltid vara 6 år.". och wroom sa åren och nu sitter jag här, 11 år senare. I samma rum som jag stod i då. Allt har förändrats men ändå så lite. Jag är fortfarande samma person men ändå så annorlunda. Hur och när kommer min framtid, när ska jag finna livsglädje igen och känna den glädjen i att leva i nuet, som jag kunde göra för 11 år sedan..?
Kommentarer
Trackback
